Tänder på tänder

Är inte själva tanken med tandläkare att de ska le? Ska inte den egna tandraden utgöra den optimala reklamen för yrkeskårens professionalism och kompetens? Om jag som patient inte har möjlighet att se min tandläkares egna bissar, hur ska jag kunna lita på att mina egna tänder blir omhändertagna på bästa sätt?
Med dessa förvirrande tankar mötte jag idag den suraste av alla sura tandläkare! I den lilla sura och hopknipna munnen syntes inte tillstymmelsen till tand. Har människan inte egna tänder? Är det några bruna förkrympta stumpar eller vad döljer sig bakom dessa torra läppar?
Eftersom jag inte alls gillar att befinna mig i en tandläkarstol överhuvudtaget så kunde jag roat försvinna i mina egna fantasier för att slippa den påtagliga verkligheten.

Jag insåg snart att detta var en dam med en oerhört stor fis på tvären. Mitt uppdrag: Få eländet att LE! Snabbt gjorde jag ett överslag och insåg att OM jag ska kunna lura upp mungiporna på kärringen så har jag bara 20 minuter på mig. Jag hoppas att du inser utmaningen när min egen mun är full av allehanda tandläkartools och hennes knubbiga små fingrar. Klockan tickade på..5 minuter kvar…sur, sur, trist och tråkig….2 minuter…..sur……

- Ja, nu är det klart och du kan betala så snart jag är klar med din journal men denhär eländiga datorn bara hänger sig hela tiden, säger hon.
- Vad jobbigt för dig när datorn inte funkar, säger jag med ett sista försök till trevligheter. (Nu var jag nästan utmattad och spyfärdig av mitt eget lismande.)
DÅ sprider sig ett stort leende och SE där inne fanns minsann en perfekt tandrad! Mission accomplished!
Tänk var datorer kan förena människor!