I år har jag inte kunnat njuta av totalupplevelsen på Annandagen då jag är nyopererad och har lite svårt att förflytta mig med mina stödhjul (kryckor) för……Traditionen påbjuder att på Annandagen bevista Kommersens Tempel numero uno för att, tillsammans med min syster, tillbedja Mammon – REA! Sedan många långa år tillbaka ska vi:
Träffas kl 09.45 utanför templet
Stå och frysa
Se vem som också är där
Diskutera vilken av affärerna vi först ska till
Dörrarna öppnas på slaget 10.00 och in rusar julövergödda och småbakis kvinnor i alla åldrar och män i 18-22 års åldern. (Gamla nog att extrajobba för att de ska kunna rusa in i märkesbutikerna för att shoppa på sig D&G, Polo, Boss eller något annat de behöver så desperat för att kunna kompensera en dålig självbild.)
Från minut nummer 1 njuter jag i fulla drag av denna exposé i mänskligt beteende:
Ingen går på rea ensam. En tålig väninna är att föredra. En co-shopper som tycker likadant, kan rusa iväg för att rafsa fram en annan storlek OM du fått plats i ett provrum eller som helt enkelt ställer sig i kön- för-oss-som-bestämt-sig under tiden du plockar på dig reafynd.
De som tar med sig män i 50+ eller äldre är de som dragit värsta nitlotten. Varför? Hur kan man utsätta dem för rea när de har så skönt hemma i soffan med sin bästa vän i handen. (Fjärrkontrollen tänke jag på, vad tänkte du?)
Suckade, pustande, alltid för varma och fikasugna står de tålmodigt i en hörna av butiken och passar redan inköpta varor och med dyrkappan hon fick i julklapp över armen. På utrustningslistan över ”lämplig klädsel” på rean är det obligatoriskt att bära sin mest spektalurära och dyra julklapp på väl synligt ställe för att positionera sig bland de andra tanterna som för att visa: Titta här vilken välbärgad och framgångsrik man JAG lever med!
Det är som vilken hönsgård som helst – välputsade fjädrar och röd fin kam för att sätta de andra fjäderfäna på plats.
Efter rond 1 är det time out och damerna måste dricka kaffe, titta i varandras påsar och räkna ihop hur mycket pengar man egentligen tjänat på att köpa det ingen behöver. Tjatter, tjatter och vila fötterna och sedan vidtar rond 2. Mannen som var 50+ har vid detta laget styrt kosan hemåt och gett kvinnan i sitt liv mandat till taxiresa för att komma hem.
Och jag då? Tillhör jag någon slag elit som står mot dessa starka kommersiella krafter och som inte påverkas av lusten att shoppa och slita på magnetremsan på Visakortet? Till viss del är det så…..men jag är en usel reashoppare. Jag kommer alltid ut med ett par påsar men jag är en looser. Det mycket sällan jag kommer hem välbehållen med något "fynd". Eftersom tålamodet tryter redan i entrédörren så dras jag hellre in i butiken som har sin rea i januari och där det både finns lust och luft. Och när jag kommer hem så är det ju ingen lögn när jag leende visar upp mina kassar och säger:
- Jag har varit på rea! Titta vad jag har hittat!
