Varning för oväntade händelser

Idag funderar jag på varför det är så svårt för en del att våga, om så bara en liten liten sak, att prova att göra det oväntade. Sätt dig på en annan stol, börja en timme senare, käka lunch kl 11, ge din motmänniska ett leende, skratta lite för högt, beröm din kollega som du inte talar med så ofta, lyssna på dansbandsmusik (ja, det är såklart en utmaning), ge dricks till tjejen i kassan på ICA för att hon är så glad, ät lingon till fisk eller ta ett glas champagne en onsdagkväll.

Det är inte farligt. Det är lite roligare utanför ramarna.

På min våglängd

Du är en av de få personer som skulle kunna få mig att ändra min åsikt, för du skulle aldrig be mig göra det.

Ordet för dagen

Jag tycker om nya ord. Jag kan till och med leta i en text efter nya ord, ny innebörd eller bara en snygg setting av bokstäver. Det senaste lärde jag mig idag:

Gigonomi* = en privatekonomi som bygger på att man inte har ett fast jobb utan att man har "gig" d v s många småjobb. Signifikant för en giggare är att det tar 20 minuter för dem att svara på frågan: "- Jaha, vad sysslar du med ?"

Stress? Kanske det. Men jag kan också se frihet och lustfylld kreativitet. Lockar...

*Inte mitt påhitt om du trodde det. Det är chefred Tina Brown på Daily Beast är ordskaparen.

Bröllop 14 september

Jag fann en bild. Minns skratt, värme, familjen, ljus, vännerna, tårar, glädje, spöregn, dans, fniss och kärlek.

Ser på mina ögon. Antagligen ganska sent på kvällen. Lite full och vimsig.Och så blå. Min vigselring har safirer. Det var viktigt för min blivande man att det skulle vara safirer, blå som mina ögon. Jag ser förväntan och intensiv lycka.

Precis idag är det 24 år sedan. 8760 dagar. Det är lång tid. Hur jag känner det? Stolt, kanske? 24 år tillsammans är ingen självklarhet. För det mesta härligt och lekande lätt men vi har också färdats i uppförsbacke och på gropiga vägar. Det är ett privilegium att få leva, utvecklas i kärlek, forma en familj och ett liv tillsammans.

Jag tror vi tar 24 år till...

Mindmap

Försöker förstå. För att förstå behöver jag visualisera. Skapa bilder av mina tankar. För att se. Få klarhet. Skapa en bild av det som är så abstrakt.

Bilden blir en arkipelag - öar av varierande storlek och färger. Vissa med mjuka stränder med havet som en hand som smeker kärleksfullt. Andra med höga, mörka och otillgängliga klippor med fräsande bränningar som brottas, bråkar och bankar mot hård granit. Jag ser små, små gröna kobbar och ibland, kala blanka skär. Mellan öarna går broar. Som binder samman, håller fast tanken. Ger sammanhang. Och där - en fyr! Kristallklar och övertygad för en stund.
De vackraste öarna ligger ute i havsbandet, svåra att nå, men väl där – lugn, ro och djup insikt.

Han fick, jag väntar än

-"Jag ska ha en såndär Lambourghini. Åsså ska jag ha registreringsskylt TOYS assu..leksak, fast po engelska."

Zlatan -bolltrollande underbarn i MFF

Les trois soeurs

Tre systrar. Tre kärlekar. Till livet och till varandra. Jag är så tacksam och innerligt glad över att vi har varandra. Helt enkelt.