På en gata i Malmö. Telefonen ringer:”Hallå – hur är det idag?”
Vilket svar brukar man få?
Jo, det är bara fint!
Helt OK!
Ja, det är måndag, vet du. Många dagar till fredag.
Och så vidare, det vanliga.
”Jag har cancer. Skelettcancer”
Världen snurrar.
Bilar, människor, hus, cyklar – mina synintryck suddas ut.
Ljud förstärks för att helt plötsligt försvinna.
Tystnaden är nattsvart och evighetslång – i två sekunder.
Tårar i ögonen och hjärtat slår hårt, hårt.
Fokus nu.
Hantera din egen rädsla.
Lyssna.
Ta in.
Trösta.
Jag önskar jag kunde bära lite av din tunga börda.
Jag hade gärna gjort det om jag kunnat.
Varje dag i resten av ditt liv.
