Budda for breakfast

Idag hade jag tur att ha hela familjen samlad vi vår lördagsfrulle. I vanlig ordning tar det oss minst en timme att äta, diskutera och lösa diverse världsproblem. På dagordningen dök frågan upp:

Hur påverkar religionen vår kultur och våra sinnen?

Vid 12-tiden var vi inte bara enade utan hade också konverterat utifrån följande enkla teser:

Kristendom -

Människorna gör fel och Gud förlåter

Buddism -

Människorna gör rätt och Gud blir glad!

Enkelt, eller hur?

Välkommen på frulle i morgon!

Kulturelit göre sig dock inget besvär. Diskussionerna kan mycket väl ta helt andra vägar och landa i decibelmätningar av fisar eller prisutvecklingen på kondomer.

Felosofi

Jag är inte rädd för baciller, svininfluensan, fula gubbar eller arga tanter. OK, jag är lite mörkrädd men det är en hemlis. Men nu känner jag att jag påverkas av negativa motmänniskor i min närhet. Min sköld är nere och det onda och elaka går in utan filtrering. Infekterar.

Det känns som om jag hade ett par usla solglasögon på en soldränkt och snöklädd glaciär på 3500 m ö h. Det sticker, svider och gör ont. Jag är tillfälligt bestulen på min blåögdhet och min positivperception. Ser fel.

Det duger inte. Inte alls.

Jag rustar för krig mot felosofin.

2.0

Du vet inte att det syns.
Men jag ser det.
Jag ser din trygga blick.
Du sträcker på dig.
Som om du vill att vi andra också ska se.
Jag ser det.
Du utstrålar stabilitet och nyvunnen mognad.
Jag känner det och det gör mig stolt.
En ny nivå.
Jag vet att du trivs där.
Jag gläds tillsammans med dig, på avstånd.

I ögonvrån.

15 poäng

Mitt i natten kom ett sms:

-"Jag flyttar hem nu".
Min prins och mitt hjärta! Vad har nu hänt? Du som bott hemifrån i två år. Tryggheten personifierad. Lugnet själv.
Mitt modershjärta har en direktkoppling till hjärnan som omedelbart gick till läge "red alert".

Men du ville bara flytta hem till pensionat Värpinge för att under en vecka råplugga inför stortentan om drygt en vecka. I helpenionen igår då:

• Skön säng
• Ett välfyllt kylskåp
• Vällagad och näringrik middag på kvällen
• Viss tvättservice
• En lillebror att leka med på lediga stunder
• Tillgång till bil
• Gratis telefoni

Och en mycket lycklig mamma som njuter av närheten till dig några dagar. Jag är dessutom så glad för att du aldrig läser min blogg för då hade du dragit till din lägenhet ganska fort.

Älska lagom är svårt för mig, mitt vackra barn.

Ohel

Förnuft och känsla tycks vara en omöjlig kombination just nu.

Surpuppor

Surpuppor är ett underskattat ord. Känns tidigt 70-tal. Retroord.

Jag är helt slut efter två dagar på kurs tillsammans med sju personer som:
Inte har roligt
Inte kan skratta
Klagar på småsaker
Tar sig själva på för stort allvar
Sitter och säger "I like"
Sitter och säger "Eller hur, Janne?"
Inte vågar ställa frågor för att blotta sin okunskap (men VARFÖR går man kurs då?)
Inte är intressade av någon annan än sig själv.
Ja, det skulle väl vara hon som är så glad för Janne då. För att roa mig satt jag och försökte känna om det bar lite love på g där men icke! Det var bara någon som var mera chef än den andra som någon som ville imponera.

Det är en sån makalös energitjuv för mig. Jag har verkligen försökt, sett, bekräftat, intresserat mig, lyssnat och varit trevlig och rar på alla sätt. Hur kunde två dagar bli så fel. Jag är helt slut av att ha surpuppor i min närhet. Jag blir bara trött och känner mig faktiskt... som 52 år.

Kär

Jag gillar inte skägg, män med halsband, feta ringar och töntiga kepsar. Men jag kan inte motstå ögon som är fulla av bus och djäkelskap. Du kan dyka upp när du vill så ska jag ta på mina guldgympa, sjunga och dansa. Du sitter säkert!

Slut

Det finns ingen tröttare än jag
Ömma tassar
Helpucko
Finished
Finito

Slut

Zzzzz...

Lights out

Grå himmel och ett regn som gråter över redan fuktig mark. Inte en vindpust som kan ge molnen en puff åt sidan. Min kropp är lika ledsen som himlen. Matt, förlamad och tung.
Jag letar bland mina inre bilder efter ljus. Jag söker ord som kan värma, tina upp och ge kraft. Varje textrad nagelfar jag, söker i varje attsats och bisats men finner bara mörka imperativ.

Alldels nyss njöt jag av havet under den väldiga, vänliga och varma solen. Sanden bar min kropp som en mjuk hand. Omhändertagande. Tryggt.

Hösten kryper in under huden.
Suddar ut färgerna.
Tar andan ur mig.
Släcker ljuset.

En kollegas lunchkit

Plats: Kassan på hemköp
Tid: 12. 47
Vittne: 2 x kollega
Innehåll: Cig, 2 dosor snus, och en halvfjollig glass.
Min bedömning: En livsnjutare med manifest nikotinberoende och med en förkärlek för Barbieglassar.
Konklusion: No worries!

En students prioriteringar

Plats: sonens lägenhet.
Mitt behov: mjölk till kaffet.
Vitvara: kylskåpet.
Innehåll: en flaska Bordeaux, en halvfull lingonburk, en slatt whiskey och tre skinkskivor.
Min bedömning: En livsnjutare med temporära proteinintag och ett latent sockerbehov.
Konklusion: No worries!

En blå dag

Idag har jag har haft en känsla i magen, i kroppen, i bakhuvudet, ja till och med kunde jag känna det som en mysig liten ilning i fötterna. Det var så länge sedan jag var uppfylld till bredden av enkel och ren lycka! Anledning? Okänd! Vem bryr sig? Jag bara njöt hela dagen =D.

Nyknådad

-"Din rugg e ju som en landningsbauna på Sturup!”
Jag tror du har litta mucke å jörra, vännen, sa en av männen i mitt liv. Min käre och högt värderade massör har tillbringat en timme med mig i underläge.
Det gör ont så att tårarna flödar! En gång försökte jag sparka honom men han bara skrattar:
- "Auja – tau de litta pijauno."

Jag tar det så gärna! Det är ett smärtsamt men fantastiskt sätt att starta dagen på.
Min käre man med de magiska händerna – tack!

Minnesförlust

Idag har jag och mina kollegor diskuterat om vår kapacitet att minnas och om, när och varför vi ibland har svårt att komma ihåg de mest elementära saker. Jag önskar ibland att jag hade en extern hårddisk inkopplad som en extra trygghet för att slippa pinsamma ögonblick. Igår hade jag glömt var jag parkerat bilen, hade glömt att jag lovat en kollega att att skriva en rapport och glömt att det var dagen innan min egen sons födelsedag! Istället för att kräla i min egen förnedring letade jag snabbt upp de som är värre. (Tack Google för din sökmotor!) Fann till min förtjusning följande:

Någon glömde nyligen en platt-tv värd över 20.000 i en London-taxi. Hur fasen lyckas man med det?