Om jag hade ett teleobjektiv

så hade jag kunnat fånga de vackraste av ögon!

Lördag morgon kl 7 i skogarna vid S:t Olof:

Jag gled fram i bilen på den smala skogsvägen med öppna bilrutor. Det doftade skogssommar och mylla, blommade hägg och krispigt daggigt gräs. Jag blev klorofylld och salig av att alla mina emotionella filter var satt på off-läge så ALLT gick rätt in i kroppen. Naturen omfamnade och jag tog tacksamt mot.

Det kändes nästan blutalt att färdas i bil om än på lätta, nätta och tysta gummitassar. En promenad på bara fötter hade varit mera legitimt. Men fåglarna hälsade ändå 'Godmorgon' och sjöng för mig, högt.

I en glänta stod ett rådjur, stilla..nästan som om hon utgjorde en installation. En perfekt bild. Bara för att ytterligare bekräfta det storslagna och nästan smärtsamt vackra denna morgon. Jag stannade bilen, hittade min mobil och hann precis ta en bild. Hon tittade på mig med sina vackra stora ögon och jag kunde nästan höra henne säga:
- Visst är det en härligt dag? Njut av naruren och av allt det du ser.

Jag kände mig varmt välkommen till Österlen.