En andlig stund

I morse gick jag ut för att hämta tidningen. Då kom en mamma med många barn vandrande på vår väg. Det var uppenbart att mamman var orolig och stressad, hon manade på sina små hela tiden - gå fortare, skynda på, det är inte säkert här - spring!
Det var en gräsandshona som antagligen hade häckat i ravinen intill vårt hus och var nu på väg till ån med sina ungar. Det är fasansfyllda 300 meter till ån och halvvägs ska en stor väg passeras. En skräckfylld färd med åtta miniankor i gullefjuns-dun i släptåg.
När hon passerade mig i full fart med hela barnaskaran tätt tätt inpå insåg jag att hon inte skulle klara att passera den trafikerade vägen utan att riskera livet för sig själv eller sina små.
So, from one mother to another.....här gällde det att ställa upp.
På avstånd följde jag henne ut mot vägen och när det var dags att passera ställde jag mig mitt i körbanan och stoppade 11 bilar medan Annika And med familj tryggt kunde korsa vägen.

Där stod jag med armarna utsträckta och vinkade fram den vanknade andfamiljen. Det var så mysigt och jag log säkert med hela kroppen. Det var bara leenden från de stoppade bilförarna också. Ett härligt sätt att börja dagen. En andlig stund, på annorlunda vis.

(och hörde jag ett "tack"? Eller kanske var det ett kvack?)