Räkna på det, du

”Hur många barn ska vi offra för att skydda dåliga lärare?”

Stavros Luca

Billig bil

Idag var det rea på Audi i Malmö!

Efter en rad ärenden i den stora staden Malmö återvände jag till parkeringshuset för att köra hem. Bilnyckeln var som bortblåst. Fickorna, väskan, fickorna igen, väskans innehåll ut på golvet, fickorna igen. Det var bara borta. Skulle jag ta taxi hem? Buss? Tåg? Jag höll på att bli helt galen. Svetten sprutade. Jag vräkte av mig dunjackan och la den på biltaket. Då såg jag nyckeln. I tändningslåset!

Kvinna! Hur vimsig är du?

Tack, tack, tack. Vilken makalös tur. Detta är och förblir en hemlighet mellan dig och mig. Jag vet i alla fall en som aldrig får veta.

Jakten pågår

Det är detta livet handlar om mina vänner!

Den ständiga, konstanta, alltid pågående

jakten på oxcytocin.

Titta på molekylen. Fatta att det

INTE ÄR LÄTT!

Slutnjutet

Hur kan vällust ingå i de sju dödssynderna? Vad händer nu då? Njut - och sen ut?

Långt till Menton

Från grannsoffan hör jag:

" - Titta, här kan vi bo när vi pensionerar oss!” Maken visar stolt upp en annons med ett hus i bergen norr om Menton i Frankrike.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag med min lust att lära och upptäcka. Jag som kan brinna av passion och engagemang i uppgifter eller över människor i omgivning. Jag som fortfarande undrar vad jag ska bli när jag blir stor. Jag som vill invecklas och utvecklas. Inte avvecklas.

Nej, det är långt till Menton. Jag är inte ens på väg.

Nä, det är inte synd om mig

Vecka 8 hemma innebär att jag slipper:

trängas i liftkö, ha pjäxor på fötterna, oslipade stålkanter, frysa i sittliften som stannat, ha blöta handskar, få träningvärk i låren, ont i knäna, vitlöksstinkande fransoser i kabinen, hålla reda på liftkortet, svettig after-ski, betala oskäligt dyrt för lunchen, smörja in mig med spf, ha solglasögon, äta mat som någon annan lagat, somna dödstrött kl 22, le och skratta hela tiden, riskera liv och lem, diskussioner om pisternas kondition, djupsnöåkning och räkna euro.

Jag har ju så himla trevligt på jobbet!

(Min avundsjuka är mörkgrön)

Vad en kvinna vill ha

Förr attraherades vi av stora kraftfulla män som kunde skydda oss veka varelser mot sabeltandade tigrar eller testosteronstinna Flintstonegubbar i granngrottan. Vi uppskattade när han kom hem med en klubbad hjort att fredagsmysa med på skinnfällen i ljuset och värmen av elden.

Sen har det inte hänt så mycket under årtusenden. Muskler, makt, pengar och god potens har öppnat oss såväl själsligt som kroppsligt. (Ja, det fanns väl en lite fjolligare 1700-talsfas som inte var så manlig). Men vad är väl det mot mannen idag som med mjuka kontorshänder kan reparera en hårddisk, defragmentera, trolla bort sladdar, sätta upp nätverk, byta grafikkort, virusscanna och låsa upp processorkärnor.

Jag lutar mig tillbaka, lyssnar och tillåter mig njuta av denna värld av förkortningar och engelska uttryck. Jag njuter av mitt tillstånd av oengagerad lättja. Imponerad och tacksam över att mannen skyddat familjen mot virus och trojaner fredagsmyser vi tillsammans i soffan i ljuset av skärmen och värmen av en spinnade hårddisk i knät.

Valentinfjant

Alla hjärtans dag. Vilket kommersiellt dravel. Och vem fasen är Valentin? Sankt Valentinus? Varför ska vi ge varandra blommor, choklad eller fåniga I-love-you-kort på en endaste dag i februari? Ska vi bli som djur eller fåglar som ska bli brunstiga på våren för att våra hanar ska få para sig med oss?

Jag blir irriterad på alla fula, rosa, röda och glittriga skitsaker som jag förväntas köpa och ge mitt hjärtas kär. Fjantiga förtryckta texter för den fantasilöse köparen på avskyvärda bilder med feta amoriner. Jag vill bli älskad och omhuldad utan marknadskrafter och reklam. Varje dag. Men minst den 14 februari.

Så står han där i dörren kl 18 med ett stort fång långa rosor. Han säger att han älskar mig mer och mer för varje dag. Jag blir rörd till tårar. Jag ångrar mig. Har inte sagt eller skrivit någonting. Jag är lättlurad och jag gillar det. Även idag.

En dag att minnas

Idag är jag snygg och oemotståndlig.

Djupt älskad och älskande.

Snabb i tanke och handling.

Jag slås av min kraftfulla energi.

Kristallklar.

Magnifik.

Lysande.

Helt enkelt, ja.

Trevande i trevligt

Ordfunderar. Nu har jag funderat på ordet TREVLIGT. Trevligt är missbrukat. Trevligt har blivit ett uttryck för det vi inte orkar ha några synpunkter på. Trevligt är det vi inte ids diskutera. Trevligt döljer en bakåtvänd åsikt. Som att segla under falsk flagg.

- Har du träffat Pelle?

- Jo, han är trevlig! (Ett oengagerat svar då jag inte orkar berätta att Pelle var den mest ointressanta människa jag träffat.)

Eller:

- Vilken schysst kväll vi hade igår!

- Jaa, den var trevlig! (Mätt blev jag och finavinet var det men så stelt och pretentiöst och Gud var de tjatade om Torekov..)

Hmm....

Nu är det fredag och det är trevligt. Jag menar trevligt på riktigt.

Behöver lägga mig

Solen lyste in genom fönstret. Ett startkt ljus där små små dammkorn dansade. Jag kommer ihåg att jag la mig ner på golvet i det varma ljuset. Jag kisade mot ljuset. Det kändes som om jag nyss vaknat. Funderade, ja..jag hade nog bestämt mig. Ja, jag hade bestämt mig. Om än en smula vagt. Men känslan var stark. Oåterkallelig. Så bestämd.

Det var ett tag sen.

Jag behöver nog lägga mig ner igen.

Fundera lite. Bestämma mig.

Nöjd?

Nöjd? Jag funderar en del på vad det betyder för mig.

Just nu är jag övertygad om att jag är nöjd när jag har tråkigt, utan att tröttna på det.

Jag har antagligen en annan åsikt i morgon.

OK att ta mitt hjärta

I gave my heart away.

Idag, just precis, har jag lämnat klartecken till Donationsrådet att jag gärna delar med mig av mig själv om det kan vara till någon nytta. Jag är nöjd med både hornhinnor och lungor, benmärg och vävnader men så är det mitt hjärta.

Pumpen, motorn, processorn.

Kan det vara något att ha? Hårt slitet av såväl fysisk som psykisk påfrestning, ja till och med smärta. Men det är inte jag som kommer att bestämma det. Överlåter beslutet med varm hand och ett tillika varmt hjärta.

Men det kändes som en liten högtidlig stund i vardagen när jag klickade "OK".