En vanlig måndagkväll i en vanlig liten by sitter tre personer över en uppäten fetaostsallad, lite brödrester och med tända ljus. Samtalsämne: Vilken scen ur en film kommer du ihåg bäst?
Omöjligt? Ja, visst! Det finns en ocean av filmer att välja mellan. Filmer som lämnar oss oberörda, som berör, som rör oss till tårar om och om igen. Det finns filmer som vi skrattar åt så att vi kippar efter luft. Det finns tidlösa mästerverk med scener som ger kalla kårar. Som om djävulen själv satt uppflugen på nyckelbenet med en frusen blå hand runt ditt hjärta. Ditt arma hjärta som pumpar blod för att överleva, för livet, ja just för livet.
Jag glömmer aldrig Al Pacinos retoriska elegans i sin predikan som John Milton i The Devils Advocate! Gåshud! It takes a devil to know one!
"Let me give you a little inside information about God. God likes to watch. He's a prankster. Think about it. He gives man instincts. He gives you this extraordinary gift, and then what does He do, I swear for His own amusement, his own private, cosmic gag reel, He sets the rules in opposition. It's the goof of all time. Look but don't touch. Touch, but don't taste. Taste, don't swallow. Ahaha. And while you're jumpin' from one foot to the next, what is he doing? He's laughin' His sick, fuckin' ass off! He's a tight-ass! He's a SADIST! He's an absentee landlord! Worship that? NEVER!"
Ett cineastiskt Hallelulja-moment!